Den 1:a maj 1961 förlovade vi oss..så nu har vi alltså varit förlovade i hela 48 år...jisses , vad tiden går fort och vi med den. alltför snabbt tycker jag. Min mamma sa en gång till mig att efter 50 år fylda så rusar tiden i väg. Jag börjar verkligen tro henne.Undrar vad det kan bero på?? Idag har det varit en solig och fin dag, har suttit ute och myst. På eftermiddagen badade vi bastu och åt en god middag.
På kvällen kollade jag Robinson på tv och lite senare en Brittisk dokumentär på tvåan som hette Vargmannen...intressant.
Nu ser jag att tiden rusat iväg igen snart tid för sängläsning och sova...
Avslutar dagens blogg med många kramar till er alla bloggarvänner..vi ser framemot en ny och fin dag i morgon igen....
Grattis ! Tänk att man "står ut" med samma människa sååå länge.. Jag menar.. man gör ju en hel del möten i livet och många av dom lessnar man ju på...
SvaraRaderaMåste ju vara det där magiska som kallas kärlek:)
Hoppas att vi får en solig o fin dag i dag.
kram
Grattis! :)
SvaraRaderaMen stort GRATTIS! Herregud, var tar tiden vägen? Jag tycker nog att efter 20-års åldern så bara springer livet iväg fortare o fortare. Meeen...det kan ju bero på att man inte minns alla småsaker som är oviktiga också, eller... Stor kram på er båda två!
SvaraRaderaSvar till Malin: Håller med dig,man träffar många trevliga människor under denna livets vandring, men kontigt nog så känns det som om vi två hör ihop....och det känns bra!!Vi känner ju varandra både utan och innan...ibland på både gott och ont...två människor med olika bakgrund och uppfostran..mm.mm.har lett till ett livslångt samboende. Tre barn och många härliga barnbarn och barnbarnsbarn..bara hälsan får finnas så är livet gott. Vi två kompletterar och hjälper varandra i vått och tort som man brukar säga.
SvaraRadera