tisdag 17 mars 2009

Minnen

Vid Torneälven vi växte upp du och jag
Till sandbanken vi rodde var sommardag
Allt var mysigt och bra så bra som det kunde va
Vi dök och lekte i älvens ström
Vi sprang i sanden så det yrde
Våran barndom var lekfull och underbar
Du var min bästis min lillebror
Vi hade så kul du och jag
Men sedan en dag du lämnade mig
Mitt hjärta gråter vill krama dig
Saknar dig så mycket
Vill ha dig här och nu
Men vet att du är borta
Jag får ej se dig mer
Varför
Vi tillhörde varandra du och jag
Älskar dig så mycket
Mycke mer än du tror
Men min lille bror du hör ej att jag älskar dig
Saknar dig varför lämnade du mig
Varför...???

4 kommentarer:

  1. Jag kan inte säga att jag förstår dig ....men jag kan säga att jag känner med dig......
    Älskar dig lilla mamma

    SvaraRadera
  2. Förstår inte att du inte förstår mig???? men har du tagit en till valp???? Älskar dig också lilla KICKI...!!Kramar från Mamma.

    SvaraRadera
  3. Ååhhh faster jag grååååååter... vilken underbar dikt. Och jag förstår dig, jag saknar papppa VARJE dag ! Tänker på han VARJE dag. Det är så märkligt... men jag har jätte många minnen av honom från det jag var liten.. Jag minns när han visade mig skuggan av min hand på betong platorna som han gjutit till ute dasset.. visste inte vad skugga var.. men då lärde jag mig.. minns när vi åkte båt till sandbanken om kvällen alla, o tvättade håret i älv vattnet. minns var morgon när man vaknade i stugan hur han o mamma satt på trappen i morgonsolen o drack kaffe.. hur han glad ihågen fixade gräsmatta runt vårt hus.. hur han gjorde varma mackor, smörgåståror när det skulle vara lite extra..
    Hur han gjorde rökringar med cigaretten så jag kunde försöka pricka mitten med fingret...

    Jag minns också hur han låg sjuk hemma i sängen, och hur mamma skickade mig till sovrummet för att fråga vad han ville ha att äta... han lutade sig tvärs över sängen och sa till mig - Kom hit Malin så får pappa ge en kram... men jag ville inte, blev blyg av någon anledning... och sa nääää..
    kort efter det försvann han för ALLTID.. och det gör mig så ont att jag inte gav kramen.................
    Och jag VET att pappa älskade sin stora syster jätte mycket! det har jag hört berättas om många gånger.
    Tack o tack för att du delade med dig av så fina barndoms minnen av min älskade pappa och din lillebror.
    Jag är så lycklig över att DU finns.
    Kram Malin.

    SvaraRadera
  4. Faster...vilken underbar dikt! Känns att den kommer direkt från hjärtat! Men vet du, jag tror visst att pappa både hör o vet att du älskar honom! Ingen vet ju med 100% säkerhet vad som händer när man dör, men jag vill gärna tro att den som dör först väntar på oss andra - lite som i Bröderna Lejonhjärta... Tack för att du delade med dig av den fina dikten!
    Många, många kramar från mig!!!

    SvaraRadera