Inte alltid en dans på rosa rosor

En vacker ros från min sommarträdgård är väl inte fel i detta snöoväder som just nu råder här hos oss....

Eftersom jag påbörjat några återblickar till min barndom...så tänkte jag säga att det inte alltid var en dans på rosor...När jag var elva år blev min kära mor sjuk...hon drabbades av TBC i ena lungan... vilket förde med sig att hon blev inlagd på Sanatoriet i Sandträsk....som barn förstod jag inte riktigt vad det skulle betyda för våran familj....men med tiden förstod jag att vi blev tre personer i våran familj...Jag längtade efter mor....Fick ej träffa henne....Min faster Irja kom hem till oss och hjälpte oss med lite matlagning och städning......Jag kommer ihåg att jag brukade baka bullar till min bror och far precis som mor brukade göra......För att göra berättelsen kort så var mor borta ifrån oss barn i hela 11 månader.. och saknaden fanns där hela tiden.. Mor förflyttades från Sandträsk till Boden, där hon sedan blev opererad....hon blev revbenad ...fick bara behålla ett fåtal av revbenen på ena sidan sedan opererades nästan hela ena lungan bort och hon fick lung stöd som det heter för att inte bli sned...Det var en väldigt jobbig tid i min och min lillebrors tid.... Mor skickade paket till oss barn... det luktade så gott om allt hon skickade....jag fick bla. en basker som hon hade virkat..den var mörkrosa och en examensklänning som hon skickat efter från Älvsered.. den var blå ...och den hade jag på mig när jag gick ut sexan...far jobbade på mejeriet och besökte mor lite då och då med tåg ....vi hade ingen bil då...

Nu blev det mycket att läsa men det är också ett av mina barndomsminnen...kram till er alla ha det gott i ovädret... sköt om er och ta det lungt i trafiken...